Count-down.

Om 28 minuter startar mitt autoreply på jobbmailen. Woho!

Jag älskar att boka hotell i Japan.

Höga tankar.

Jag går förbi en av mina kollegor (nummer 1) för att ställa mig och prata med en annan kollega (nummer 2) som sitter precis bredvid.
Kollega nummer 1 efter någon minut: Hmm, det luktar marijuana.
Tesan: Va!? Haha!
Kollega nummer 1: Det luktar liksom väldigt sött.
Tesan: Ja, jag luktar vanilj. Min parfym.
Kollega nummer 2: Nja, vi vet nog... Reggaefetivalen...
Kollega nummer 3: Vad säger ni, är det någon som röker på på jobbet?
Tesan: Ja, det är jag! Jag är hög som ett hus!

(Och sedan var de nöjda...)

Mmm, mintdoftande Dell.

Jag har en tendens att sätta mig framför datorn med tandborsten i munnen på kvällarna innan sänggång. Borsta lite, läsa lite, borsta lite, surfa lite, borsta lite, klicka lite, borsta lite, skriva lite.

Till slut får jag plötslig panik av att det så mycket skum i munnen. Som nyss typ, det var jävligt nära att allt hamnade över datorn. Det hamnade istället på mina jeans, i magen och lite lyckades faktiskt hamna i handfatet. Success!

Så här ungefär ser jag väl ut på en höft.

Tidsfördriv.

Åh, fan va tråkigt det är när Prince Charming tentapluggar! Jag har så tråkigt så att jag på något mystiskt sätt hamnar på såna här bloggar där versaler har försvunnit på något vänster.

Big news.

Herregud vilken icke-nyhet.

Den verkligen nyheten att orten faktiskt inte har något apotek sedan tidigare försvinner liksom någonstans på vägen in i artikeln. Eller "artikeln".

Söndagssysselsättning.